En liten videosnutt
Så här kan det minsann se ut när jag kommer farandes nerför en blå backe. Haha!
Video goes here
En lördag i backen
Oj, oj, oj vad kul det är med slalom! Jag har ju inte åkt slalom så mycket i mitt liv utan är fortfarande på nybörjarnivå, men jag har i alla fall fattat hur roligt det är.
Och i går tog jag åkningen till nästa nivå och gav mig ut i de blå backarna! Jag är så stolt! Jag har lärt mig hur det ska kännas när jag gör rätt, det vill säga när jag har rätt teknik. Det är dock inte alltid att jag får till det, men jag har i alla fall den rätta känslan. Alltid en början!
Jag bjuder på lite bilder.
Egypten i mars!
Vi har bokat en resa till Egypten i slutet av mars. Och det blir inte vilken resa som helst, utan en resa som kommer att innehålla rejält med äventyr. Vi har nämligen bestämt oss för att ta dykcert! Det blir två veckor av sol, bad, snorkling och dykning (och så klart en massa äta!).
Det här med dykningen känns riktigt spännande och jag sporras av att göra något som gör att jag går utanför min comfort zone. För en del av mig tänker på hur härligt det kommer att vara att glida runt där i det kristallklara vattnet och känna sig fri, men en annan del av mig tänker på hur det blir om jag får panik, om jag känner att jag inte har kontroll… Men det handlar om att utmana mina rädslor, att våga göra något jag faktiskt vill men där det finns hinder att ta sig över först.
Det blir på något vis mitt löfte till mig själv nu när vi går in i 2012: Våga utmana rädslorna, våga utmana tryggheten, våga tro att det går.
Hit åker vi förresten, till Hilton Marsa Alam Nubian Resort i Marsa Alam! Gud, så vi längtar här hemma! Och kanske går en av Richards drömmar i uppfyllelse och vi får dyka tillsammans med en sådan här sötnos, en sjöko. Hoppas!
Hågadalen
I förmiddags packade vi ryggsäcken med kaffe, wraps och choklad och cyklade iväg till Hågadalen här i Uppsala. Vi var båda två sugna på att bara få ta det lugnt och andas skogsluft.
Vi parkerade cyklarna och gick iväg. Det är något speciellt med att vandra i skogen, rofyllt och helande på något sätt. Vi var borta i fem timmar och kom hem trötta rent fysiskt men med nyvunnen energi rent mentalt. Underbara lördag!
13-14 augusti – Vid foten av Mount Kenya
Så kommer vi då in på vårt sista äventyr i Kenya – besöket på Castle Forest Lodge vid foten av Mount Kenya. Detta är helt klart ett ställe man åker till för att slappna av, för en mer rofylld plats får man leta efter vill jag lova.
När vi kom upp efter några timmars bilfärd så låg dimman tät runt trädtopparna och stämningen var alldeles trolsk, nästan magisk. Vi såg inte ett uns av Mount Kenya eftersom Afrikas näst högsta berg var omhuldat av dessa vita dimbankar.
Vi bodde i den här söta stugan med ett gemensamt vardagsrum med öppen spis samt två sovrum. Utsikten var fantastisk och vi såg bland annat upp till den stora stugan där det även serverades mat. Den där stugan har en gedigen historia och byggdes 1910 av Kung George VI av England (ni vet, han?) och har även haft besök av Drottning Elisabeth.
Så fort vi kom fram så möttes vi av ett gäng hundar som ägaren till stället har där. Gissa om Richard var nöjd och glad?
Sedan myste vi på ordentligt!
Efter ett tag gav vi oss ut på en promenad i djungeln på jakt efter ett vackert vattenfall. Det var halt på stigarna så både jag och Richard ramlade; jag på rumpan medan han hann ta emot sig med händerna innan. Vi klarade oss bra men blev lite skitiga.
När vi kom tillbaka så fortsatte mysandet och även om jag blev rejält kall eftersom luften var både kylig och fuktig så var det ändå toppen!
Dagen efter gick vi en riktig djungelpromenad på elefantstigar i området tillsammans med en guide och en beväpnad vakt. Coolt! Vi såg inga elefanter och tur var nog det. Däremot såg vi mycket häftig natur.
Vi avslutade turen med en god lunch innan vi begav oss hemåt mot Nairobi igen.
Den här krabaten sa hej då innan vi åkte.
12 augusti – Lugna gatan och tjejkväll
Efter det stora safariäventyret var det skönt att vara tillbaka på ILRI. Den här fredagen gick verkligen i lugnets tecken och det var så skönt att bara få vara lite grann.
Vi ägnade dagen åt att pyssla med pysseldrottningen Sara och det vi skapade var sådana här snörbollar. Jättekul för pysselovana oss att kladda med lim och jobba med händerna. Dessutom fick vi ta med oss våra snörbollar hem! Min klarade resan hem bra medan Richards (som var svagare redan från start eftersom han gjorde sin mer symmetrisk och därmed också mer gles) blev rätt tillknycklad tyvärr. Men roligt hade vi när vi gjorde dem i alla fall!
På kvällen var vi på BBQ inne på ILRI där vi också träffade några av Sara och Martins bekanta, trevligt. Därefter delade vi upp oss – killarna skulle ha grabbkväll i ett av grannhusen och jag och Sara skulle ha tjejkväll i deras hus. Hur mysigt som helst! Jag och Sara såg Black Swan, som var otäck och sevärd. Till filmen åt vi popcorn. Så klart.
Sedan blev det till att sussa sött eftersom vi skulle ut på äventyr dagen efter. Det ni!
8-11 augusti – Fortsättningen på ”Den bästa safarin ever”
Som jag skrev om innan vi åkte så inföll ju den otroligt coola migrationen under tiden vi var i Masai Mara. Tror ni inte att jag och Richard till och med hade sådan tur att vi fick se en så kallad crossing, det vill säga vi fick se när gnuer och zebror tog sig över floden och över till andra sidan. Jag kan säga att det var både actionfyllt och dammigt och spännande!
Och förutom The Big Five, som jag skrev om i förra inlägget, så såg vi dessutom en hel del andra coola djur och var med om en hel del roliga och annorlunda upplevelser under våra dagar i parken. Jag låter bilderna tala för sig själva tror jag!
8-11 augusti – Safari och ”The big five”
Vi var verkligen med om den bästa safarin ever (i och för sig har vi inget att riktigt jämföra med, men så säger de som vet, det vill säga vår guide och Sara). Vi fick se så sjukt mycket djur och framför allt och störst av allt var att vi fick se The big five! Dessa fem jättar är lejon, buffel, elefant, noshörning och leopard.
Den sistnämnda ville jag så gärna så gärna se och flera dagar innan safarin och många gånger under tiden i safaribilen innan vi sett vår första så såg jag det framför mig i huvudet, jag riktigt försökte frammana mötet med leoparden med mina intensiva tankar på den. Och visst fick vi se leoparder alltid! Tre stycken för att vara exakt, och dessutom vid fem olika tillfällen!
Eftersom vi tog så oerhört mycket bilder och jag vill visa er alla fina så väljer jag att dela upp bilderna i två inlägg. Så håll i er nu för här kommer våra bästa bilder på The big five från Masai Mara.
LEJON
BUFFEL
ELEFANT
NOSHÖRNING
LEOPARD
Det syns ju helt klart vilka av dessa fem som vi föredrog att fota… Det ska dock nämnas att noshörningen (som är väldigt ovanlig att få syn på i Mara) såg vi bara en kort stund och fick därför inte så många kort på rackarn. Bufflar såg vi ganska många av, men de tilltalade oss inte på samma foto-vis som de andra helt enkelt.
Att ha fått den här möjligheten är helt fantastiskt och detta är inget jag någonsin kommer att glömma! Tänk att jag varit dem så här nära, helt otroligt.
I nästa inlägg kommer fler bilder från vår safaritur, jag lovar!
7 augusti – Äventyret i Hell’s gate
Söndagens utflykt gick till nationalparken Hell’s gate, som bjöd oss på en smäktande natur, vackra giraffer och en äventyrsfylld vandring i en ravin. Och det var i den ravinen som ”Therese nästan dog” som Sara beskriver det här.
Det som helt enkelt hände var att jag ramlade och jag hann bli rätt rädd under den sekund eller två som jag var i luften innan jag landade på marken med rumpan före. Att gå den här vandringen i ravinen innebar nämligen en och annan klättringsdel där man var tvungen att ändra ta sig upp eller ner. Det kunde vara ganska högt upp (eller långt ner) mellan punkt a och punkt b emellanåt och vid det specifika stället där jag ramlade så var man tvungen att ta sig ner på ett ställe där det var långt till ordentliga fotfästen. De andra använde sig av sina armar och tryckte sina händer utåt för att på så sätt hänga i armarna och svinga sig fram med fötterna för att hitta bra fotfäste. Där vi gjorde detta var det kanske 2,5 meter ner till marken under oss.
När det var min tur var jag tveksam redan innan för mina armar kändes rätt skakiga, men ner måste man ju så jag försökte, men när jag släppte taget med fötterna för att förlita mig på armarna så kände jag direkt att ”det här går illa” och sen tappade jag greppet. Det är fantastiskt hur många tankar som hinner fara genom huvudet på en under dessa långa sekunder innan man landat på marken! Jag var rädd att jag skulle slå i huvudet, jag var rädd att jag skulle göra illa mig rejält, men som tur var så klarade jag mig undan med några skrapsår på underarmarna och ena vaden samt ett stort blåmärke på ena skinkan (den skinka jag landade på… Aj!).
Om jag varit skakig innan så var jag det ännu mer efteråt, men det var en klättring neråt kvar på ett ställe lite längre fram som jag måste/ville klara av. Jag fick jättehjälp av allihopa och tack vare dem så klarade jag att ta mig ner fast jag var rädd och skakad. Martin stod nedanför och stödde upp mig därifrån, Sara höll ett järngrepp runt min arm uppifrån och Richard pratade lugnande till mig och var mitt mentala stöd. Och på något vis kom jag som sagt ner välbehållen – och stolt över mig själv så klart!
Giraffbaby!
Mamman tog väl hand om sin lilla och de höll sig på avstånd från dem som störde för mycket (oss gillade de i alla fall)
Vackert!
Fin utsikt och fin Richard
Myror...
Sara och Martin fotade också
Enastående natur
Bilen som tog oss runt på alla äventyr
På väg ner i ravinen
Tänk att vatten kan forma sin omgivning på det här sättet! Här fotas vi av Sara.
Fina detaljer fanns det överallt
Älskling!
Ravinen var tuff
Ljuset blev fantastiskt!
Jag bestämde mig för att göra ett hopp och det blev ganska roliga effekter i kameran. Titta här!
Mitt öga
Jag och en av mina hjältar uppe på toppen. Det var helt klart värt besväret!
Kärlek! Fotograf är Martin.
6 augusti – Lake Nakuru National Park
Vi klev upp tidigt denna lördag för att ge oss iväg på en härlig dagsutflykt till nationalparken Lake Nakuru, strax över två timmars bilfärd från Nairobi. Hit åker man främst för att se deras flamingos (även massa andra fåglar) och kanske framför allt för att få se deras noshörningar.
Det blev en otroligt mysig tur där vi tog oss fram i parken i egen bil, i egen takt. Reglerna i bilen var att om man såg något som man tyckte var värt att stanna och titta på/fota så skrek man ”Stopp!” till chauffören Martin och han tryckte bromsen i botten direkt. Fungerade utmärkt nästan jämt!
Mitt på dagen stannade vi och åt lunch vid något Sara och Martin döpt till bajsfallet på grund av vattnets bruna färg. Festligt värre tyckte vi alla! Vi satt kvar i bilen och åt våra underbart goda salami och brie-mackor, och tur var väl det, för rätt var det var så satt en babian på en bänk vid sidan om bilen och blottade sig. Han gjorde även mer avancerade närmanden genom att ta sig upp på motorhuven och sitta och stirra på oss (fortfarande med snoppen framme). Babianer är rätt obehagliga typer kom vi fram till och rätt snart döpte vi om dem till slentrianblottare, passande namn vill jag lova.
Här följer ett urval av bilder på alla de djur vi såg under vår endagssafari. Hoppas det ska smaka! Sara har även skrivit om detta besök samt ett tidigare besök i parken i sin blogg och de inläggen kan du läsa här och här.
Vi åker in
Kompisar hjälps åt, eller hur?
Det ska börjas i tid!
Jaha...
Jag är glad och nöjd
Parken var väldigt grön och fin
Siktar mot stjärnorna
Vacker, med sjön i bakgrunden
Mästerfotografen
Tänk att alla har olika mönster, precis som våra fingeravtryck!
Våra första lejon! Två vackra honor
Sekreterarfågel
En sötnos till giraff!
Ännu en slentrianblottande babian mitt i lunchen
Längs med vägen
Zebrabakdel mitt i bild - check!
Vilka ögon!
Vår efterlängtade noshörning! Det låg även flera andra, bland annat en unge, under ett träd precis till vänster om denna
Buffel med fågel på
MASSOR av flamingos och pelikaner
Den här apan tackade oss för att vi kom och sa hejdå
Foton
