Tävla hos syrran!

Linda lottar ut superfina second hand-smycken så gå in HÄR för att vara med och tävla!



12 augusti – Lugna gatan och tjejkväll

Efter det stora safariäventyret var det skönt att vara tillbaka på ILRI. Den här fredagen gick verkligen i lugnets tecken och det var så skönt att bara få vara lite grann.

Vi ägnade dagen åt att pyssla med pysseldrottningen Sara och det vi skapade var sådana här snörbollar. Jättekul för pysselovana oss att kladda med lim och jobba med händerna. Dessutom fick vi ta med oss våra snörbollar hem! Min klarade resan hem bra medan Richards (som var svagare redan från start eftersom han gjorde sin mer symmetrisk och därmed också mer gles) blev rätt tillknycklad tyvärr. Men roligt hade vi när vi gjorde dem i alla fall!

PÃ¥ kvällen var vi pÃ¥ BBQ inne pÃ¥ ILRI där vi ocksÃ¥ träffade nÃ¥gra av Sara och Martins bekanta, trevligt. Därefter delade vi upp oss – killarna skulle ha grabbkväll i ett av grannhusen och jag och Sara skulle ha tjejkväll i deras hus. Hur mysigt som helst!  Jag och Sara sÃ¥g Black Swan, som var otäck och sevärd. Till filmen Ã¥t vi popcorn. SÃ¥ klart.

Sedan blev det till att sussa sött eftersom vi skulle ut på äventyr dagen efter. Det ni!



8-11 augusti – Fortsättningen pÃ¥ ”Den bästa safarin ever”

Som jag skrev om innan vi åkte så inföll ju den otroligt coola migrationen under tiden vi var i Masai Mara. Tror ni inte att jag och Richard till och med hade sådan tur att vi fick se en så kallad crossing, det vill säga vi fick se när gnuer och zebror tog sig över floden och över till andra sidan. Jag kan säga att det var både actionfyllt och dammigt och spännande!

Och förutom The Big Five, som jag skrev om i förra inlägget, så såg vi dessutom en hel del andra coola djur och var med om en hel del roliga och annorlunda upplevelser under våra dagar i parken. Jag låter bilderna tala för sig själva tror jag!



En träff med min PT

Det var länge sedan jag skrev något om träning nu, och det beror helt enkelt på att det inte har blivit så värst mycket träna av för mig i sommar och att det därför inte heller har funnits något att skriva om.

Men nu ska det bli andra bullar! Hösten brukar innebära att återvända till alla vardagliga rutiner igen och där räknas även träningen in för min del. Nu ska jag ta mig till gymmet minst två gånger i veckan samt köra minst ett utepass (ett löppass alternativt en längre promenad). Tjoho, nu är jag laddad!

Jag hade ocksÃ¥ minskat ytterligare ett Ã¥r i min ”egentliga” fysiska Ã¥lder och är numer bara 30. Inte illa ändÃ¥ eftersom jag började pÃ¥ 32 Ã¥r, sÃ¥ steg för steg närmar jag mig mina egentliga 25. Jag hade dessutom gÃ¥tt ner ett och ett halv kilo sedan sist – helt klart bra pepp!

Så hej och hå, nu kör jag järnet igen!



8-11 augusti – Safari och ”The big five”

Vi var verkligen med om den bästa safarin ever (i och för sig har vi inget att riktigt jämföra med, men så säger de som vet, det vill säga vår guide och Sara). Vi fick se så sjukt mycket djur och framför allt och störst av allt var att vi fick se The big five! Dessa fem jättar är lejon, buffel, elefant, noshörning och leopard.

Den sistnämnda ville jag så gärna så gärna se och flera dagar innan safarin och många gånger under tiden i safaribilen innan vi sett vår första så såg jag det framför mig i huvudet, jag riktigt försökte frammana mötet med leoparden med mina intensiva tankar på den. Och visst fick vi se leoparder alltid! Tre stycken för att vara exakt, och dessutom vid fem olika tillfällen!

Eftersom vi tog så oerhört mycket bilder och jag vill visa er alla fina så väljer jag att dela upp bilderna i två inlägg. Så håll i er nu för här kommer våra bästa bilder på The big five från Masai Mara.

LEJON

BUFFEL

ELEFANT

NOSHÖRNING

LEOPARD

Det syns ju helt klart vilka av dessa fem som vi föredrog att fota… Det ska dock nämnas att noshörningen (som är väldigt ovanlig att fÃ¥ syn pÃ¥ i Mara) sÃ¥g vi bara en kort stund och fick därför inte sÃ¥ mÃ¥nga kort pÃ¥ rackarn. Bufflar sÃ¥g vi ganska mÃ¥nga av, men de tilltalade oss inte pÃ¥ samma foto-vis som de andra helt enkelt.

Att ha fått den här möjligheten är helt fantastiskt och detta är inget jag någonsin kommer att glömma! Tänk att jag varit dem så här nära, helt otroligt.

I nästa inlägg kommer fler bilder från vår safaritur, jag lovar!



Egen inlagd gurka

Efter att jag fått hemgjord inlagd gurka av min mamma i flera år var det i år dags att ta saken i egna händer och lägga in egen. Enkelt och framför allt gott!



7 augusti – Äventyret i Hell’s gate

Söndagens utflykt gick till nationalparken Hell’s gate, som bjöd oss pÃ¥ en smäktande natur, vackra giraffer och en äventyrsfylld vandring i en ravin. Och det var i den ravinen som ”Therese nästan dog” som Sara beskriver det här.

Det som helt enkelt hände var att jag ramlade och jag hann bli rätt rädd under den sekund eller två som jag var i luften innan jag landade på marken med rumpan före. Att gå den här vandringen i ravinen innebar nämligen en och annan klättringsdel där man var tvungen att ändra ta sig upp eller ner. Det kunde vara ganska högt upp (eller långt ner) mellan punkt a och punkt b emellanåt och vid det specifika stället där jag ramlade så var man tvungen att ta sig ner på ett ställe där det var långt till ordentliga fotfästen. De andra använde sig av sina armar och tryckte sina händer utåt för att på så sätt hänga i armarna och svinga sig fram med fötterna för att hitta bra fotfäste. Där vi gjorde detta var det kanske 2,5 meter ner till marken under oss.

När det var min tur var jag tveksam redan innan för mina armar kändes rätt skakiga, men ner mÃ¥ste man ju sÃ¥ jag försökte, men när jag släppte taget med fötterna för att förlita mig pÃ¥ armarna sÃ¥ kände jag direkt att ”det här gÃ¥r illa” och sen tappade jag greppet. Det är fantastiskt hur mÃ¥nga tankar som hinner fara genom huvudet pÃ¥ en under dessa lÃ¥nga sekunder innan man landat pÃ¥ marken! Jag var rädd att jag skulle slÃ¥ i huvudet, jag var rädd att jag skulle göra illa mig rejält, men som tur var sÃ¥ klarade jag mig undan med nÃ¥gra skrapsÃ¥r pÃ¥ underarmarna och ena vaden samt ett stort blÃ¥märke pÃ¥ ena skinkan (den skinka jag landade pÃ¥… Aj!).

Om jag varit skakig innan sÃ¥ var jag det ännu mer efterÃ¥t, men det var en klättring nerÃ¥t kvar pÃ¥ ett ställe lite längre fram som jag mÃ¥ste/ville klara av. Jag fick jättehjälp av allihopa och tack vare dem sÃ¥ klarade jag att ta mig ner fast jag var rädd och skakad. Martin stod nedanför och stödde upp mig därifrÃ¥n, Sara höll ett järngrepp runt min arm uppifrÃ¥n och Richard pratade lugnande till mig och var mitt mentala stöd. Och pÃ¥ nÃ¥got vis kom jag som sagt ner välbehÃ¥llen – och stolt över mig själv sÃ¥ klart!

Giraffbaby!

Mamman tog väl hand om sin lilla och de höll sig på avstånd från dem som störde för mycket (oss gillade de i alla fall)

Vackert!

Fin utsikt och fin Richard

Myror...

Sara och Martin fotade också

Enastående natur

Bilen som tog oss runt på alla äventyr

På väg ner i ravinen

Tänk att vatten kan forma sin omgivning på det här sättet! Här fotas vi av Sara.

Fina detaljer fanns det överallt

Älskling!

Ravinen var tuff

Ljuset blev fantastiskt!

Jag bestämde mig för att göra ett hopp och det blev ganska roliga effekter i kameran. Titta här!

            

Mitt öga

Jag och en av mina hjältar uppe på toppen. Det var helt klart värt besväret!

Kärlek! Fotograf är Martin.



6 augusti – Lake Nakuru National Park

Vi klev upp tidigt denna lördag för att ge oss iväg på en härlig dagsutflykt till nationalparken Lake Nakuru, strax över två timmars bilfärd från Nairobi. Hit åker man främst för att se deras flamingos (även massa andra fåglar) och kanske framför allt för att få se deras noshörningar.

Det blev en otroligt mysig tur där vi tog oss fram i parken i egen bil, i egen takt. Reglerna i bilen var att om man sÃ¥g nÃ¥got som man tyckte var värt att stanna och titta pÃ¥/fota sÃ¥ skrek man ”Stopp!” till chauffören Martin och han tryckte bromsen i botten direkt. Fungerade utmärkt nästan jämt!

Mitt på dagen stannade vi och åt lunch vid något Sara och Martin döpt till bajsfallet på grund av vattnets bruna färg. Festligt värre tyckte vi alla! Vi satt kvar i bilen och åt våra underbart goda salami och brie-mackor, och tur var väl det, för rätt var det var så satt en babian på en bänk vid sidan om bilen och blottade sig. Han gjorde även mer avancerade närmanden genom att ta sig upp på motorhuven och sitta och stirra på oss (fortfarande med snoppen framme). Babianer är rätt obehagliga typer kom vi fram till och rätt snart döpte vi om dem till slentrianblottare, passande namn vill jag lova.

Här följer ett urval av bilder på alla de djur vi såg under vår endagssafari. Hoppas det ska smaka! Sara har även skrivit om detta besök samt ett tidigare besök i parken i sin blogg och de inläggen kan du läsa här och här.

Vi åker in

Kompisar hjälps åt, eller hur?

Det ska börjas i tid!

Jaha...

Jag är glad och nöjd

Parken var väldigt grön och fin

Siktar mot stjärnorna

Vacker, med sjön i bakgrunden

Mästerfotografen

Tänk att alla har olika mönster, precis som våra fingeravtryck!

Våra första lejon! Två vackra honor

Sekreterarfågel

En sötnos till giraff!

Ännu en slentrianblottande babian mitt i lunchen

Längs med vägen

Zebrabakdel mitt i bild - check!

Vilka ögon!

Vår efterlängtade noshörning! Det låg även flera andra, bland annat en unge, under ett träd precis till vänster om denna

Buffel med fågel på

MASSOR av flamingos och pelikaner

Den här apan tackade oss för att vi kom och sa hejdå



5 augusti – Nairobi National Museum

Efter en lugn förmiddag med en promenad och lunch på ILRI så åkte jag och Richard till Nairobi National Museum på egen hand i taxi. Sara menade att det var viktigt med tid för att uppleva saker på egen hand; jag och Richard höll med och drog iväg.

Nationalmuseet låg i en stor byggnad (som det så ofta är när det gäller museum) och var uppdelat i olika delar. Det fanns mycket att lära sig om Kenyas ursprung och historia, om alla stora djur och fåglar i denna del av Afrika, om människans ursprung med bevarade skallar från urtidsmänniskor att beskåda, och om människans olika åldrar, från barndom till ålderdom, och vad som är speciellt med just dem i Kenya.

Vi var där i två timmar och det var nästan för lite, upptäckte vi när vi skyndade oss för att hinna igenom alla fåglar innan taxin skulle komma och hämta oss. Men glada och nöjda åkte vi tillbaka till vår hemma-bas med alldeles egna upplevelser.

På kvällen åt vi middag på Art Caffé (jag vet, vi blev verkligen stammisar där!) och passade samtidigt på att handla mat på Kenyas motsvarighet till Ica Maxi; Nakumatt. Vi skulle nu bunkra upp inför den stundande helgen då två spännande utflykter stod på tapeten. Vill ni veta vilka det var? Välkommen tillbaka hit snart igen!



4 augusti – Gemini’s jewellery och total lycka

Nu var vi framme vid en av de saker jag sett fram emot mest med resan till Nairobi – besöket pÃ¥ Gemini’s jewellery. Sara hade pratat mycket om den här smyckesaffären och om den historia som dolde sig bakom i stort sett varje smycke därinne.

Därför var det med förväntan och stort intresse som vi gav oss av den här torsdagsmorgonen. Richard hängde på och tyckte det var rätt kul han också (andra smyckesaffären på två dagar, men han gnällde aldrig, den finingen). När vi kom in var det som att träda in i himmelriket! Vackra smycken vart man än såg, högt som lågt, och i alla färger och kombinationer du kan tänka dig. Dessutom var det få andra besökare i affären så vi fick chansen att verkligen gå runt och bara njuta.

Sara hade vid tidigare besök i affären fått träffa Gemini, ägaren till stället och smyckesdesigner, som då berättat detaljerat om de olika pärlorna och stenarnas unika historia. Hon frågade därför efter Gemini, så att hon skulle kunna berätta sina häftiga historier för oss också. Tyvärr visade det sig att Gemini var på affärsresa, men Sara axlade då rollen galant och guidade mig och Richard genom affären och de olika historierna som ryms i varje smycke.

Jag fastnade för en speciell typ av pärla, en sÃ¥ kallad trade bead. Dessa skapades i Venedig för 600 Ã¥r sedan och användes för att handla bland annat slavar frÃ¥n Afrika med! En pärla kunde alltsÃ¥ köpa en slav… Dessa pärlor har man idag försökt Ã¥terskapa pÃ¥ alla möjliga olika vis, men hemligheten kring hur man gör dem dog med de fÃ¥ som visste hur man gjorde dÃ¥. Dessa personer fick pÃ¥ sin tid, under dödshot, svära pÃ¥ att inte avslöja sin hemlighet och detta gör att idag finns de pärlor som finns och inga fler kan alltsÃ¥ göras.

Här är alltså det dyraste smycke jag någonsin köpt (ändå inte mer än 1300 kr för halsbandet, det är det sjukt värt!)

En designer på plats gjorde matchande örhängen till halsbandet och mig under tiden vi var där. Det är vad jag kallar service!

Jag hittade även ett annat halsband samt ett armband gjort av kamelben. De är behandlade och brända med ett vax (som man efter bränningen pillar bort) för att få det speciella mönster som de har. Detta är det kenyanska sättet att göra det på, talade Sara om för mig.

Två separata smycken som ändå passar utmärkt att ha ihop

Till varje smycke man köper får man med en fin ask samt en liten lapp som förklarar historien bakom

Jag har ocksÃ¥ fÃ¥tt möjlighet att här i bloggen visa upp nÃ¥gra av de smycken som Sara har köpt pÃ¥ Gemini’s under sin tid i Nairobi för att ge er ytterligare chans att se fler exempel pÃ¥ dessa vackra smycken med en gedigen historia bakom varje pärla eller sten.

Halsband och armband i kamelben

Trade beads

Saras halsband och örhängen i rosa jade

Coolt!

Halsband i svart korall och pärlor

Spännande!

Att bära historia i sina örhängen är inte så pjåkigt!

Martins manschettknappar. Sara har ett halsband med samma pärlor.

Ska jag tipsa om ett enda ställe i Nairobi-trakten får det bli detta! Åk dit och köp på dig en bit historia!

En jätterolig sak förresten. Jag googlade runt lite för att se om någon annan skrivit om Gemini och hennes affär och hittade då det här klippet på henne där hon är i sin affär och pratar om sina smycken. Coolt va? Så nu har jag (och ni) hört hennes egna kortversion av all historia som ryms därinne. Lyssna och lär!

På kvällen åt vi trerätters på en lyxig restaurang och åkte sedan på en groteskt skumpig väg till baren Casablanca för att avsluta kvällen med en drink eller två. Jag hade så klart på mig mitt nya halsband och armband!

Snygga tjejer

Mysigt!