Borta bra men…
Ja, så var man äntligen hemma igen då 
Att fjällvandra har verkligen varit allt det där som jag föreställde mig; vackert och njutningsfullt, men också kämpigt, tungt och ibland riktigt jävligt. Jag kommer att sakna vyerna, naturen, renarna, det klara vattnet i fjällbäckarna och det underbara i att äta frukost, lunch och middag i det fria. Jag kommer inte att sakna känslan av kängorna som klämmer åt mina ömma fötter, de kalla nätterna och inte heller att diska frukostdisken (och all annan disk) i iskallt bäckvatten.
Det härliga med att vara hemma är att man återigen uppskattar de små tingen i vardagen som man annars inte skänker en tanke utan bara tar för givna. Tänk att få duscha varje dag, att få diska i varmt vatten, att kunna sova i en stor härlig säng, att ha en toalett tillgänglig…
Men så klart kommer jag att sakna det här.
Emma Sofie skriver:
Vilka helt fantastiska bilder!! Du får berätta mer om ert äventyr? Hur långt gick ni egentligen?
Linda skriver:
Underbara bilder, nästa gång vill jag följa med om ni ska vandra igen!!!
Puss/L