Nu ska vi snart iväg till Stockholm och fira Ulrikas födelsedag. Det blir toppen, och så här fin är jag kvällen till ära:
Imorgon börjar jag jobba klockan 7… Inte mycket sömn i natt alltså. Men jag överlever 
Ha en trevlig lördag! Puss, hej!
Bokrean är ett underbart fenomen, det tycker jag fortfarande! Trots att det finns Internet så går det inte ens att jämföra, tycker jag. Mitt problem just nu är att jag har det lite knapert i kassan, och då är det rent ut sagt farligt att befinna sig i bokhandlar… Detta är jag alltså fullt medveten om, och ändå hamnade jag av någon outgrundlig anledning på Studentbokhandeln idag. Åh, jag ville köpa ALLA böcker! Jag fick hela tiden övertala mig själv att inte ”impulsköpa” sju åtta böcker bara sådär. Det slutade med att jag gick ut därifrån med EN bok i påsen, en jag velat läsa länge och som jag hört ska vara bra. Det blev denna:
Titta på dessa sagolikt vackra kvinnor på årets Oscarsgala. Jag bara häpnar!
Bilder från oscar.com
Idag var jag på besök hos min naprapat för första gången på länge. Det var välbehövligt att mjuka upp både nacke och axlar. Han provade akupunktur på mig för att se om det hjälper mot mina spänningar. Spännande att se om det funkar. Jag har fått akupunktur förut, för några år sedan, och då tyckte jag nästan att effekten blev den omvända mot vad som var tänkt, att jag fick mer huvudvärk än innan. Men idag kändes på ett helt annat sätt – han använde inte alls samma punkter som förra personen och dessutom använde han färre nålar. Och ytterligare dessutom så kopplade han ström till vissa av nålarna som gav en ”pickande” känsla, skönt! Så kanske kanske den här gången kan jag märka av några positiva och förhoppningsvis långvariga förbättringar.
Idag har en ny kurs dragit igång också – Forskningsmetod II. Yey… Men äh, den kommer att gå bra, inget att oroa sig för. Jag väljer att förtränga det obehagliga och fokusera på att det kommer att vankas semlor imorgon – jag älskar semlor! Mumma säger jag bara! Titta så gott! (bilder från söndagsfika med älsklingen)
Idag har jag haft en lat och skön dag! Sov länge, tittade på förmiddagsTV, läste tidningen… Sedan har jag gjort lite nytta också och diskat och städat lägenheten. Var meningen att jag skulle träna vid lunch också, men vaknade med ont i halsen så bestämde mig för att strunta i det. Peppar, peppar för att allt vad sjukdom heter håller sig borta!! I kväll blir det lugnt, jag och Richard ska hinna umgås lite för en gångs skull Vi har ett svårt val som väntar, eftersom båda dessa finns i frysen:
Lördagen bjuder på barnkalas som dagsnöje och middag hos vänner som kvällsnöje. Inte helt fel!
Hoppas ni alla får en trevlig helg!
Jag är glad, lättad och tillfreds med mig själv och min insats. En riktigt skön känsla, med andra ord 
Hemtentan är färdigskriven, och imorgon firar jag med en shoppingtur på stan! Letar efter en vårkappa, och kanske en sommarklänning? Vi får se vad jag hittar!
Nu ska jag laga pestokyckling, mums!
Vet ni förresten? Något jag kom på att jag glömt berätta. Lägenheten vi kollade på för ett tag sedan, den där där det var så sjukt mycket folk på visningen, vet ni vad den såldes för?
2 170 000 kronor…!!!
Och nej, det var inte vi som köpte den…
När man läser till psykolog ingår egenterapi i utbildningen som ett obligatoriskt moment, det vill säga du som student måste genomgå individuell terapi eller gruppterapi för att kunna få ut en examen. Så här skriver Linköpings universitet om vilket syfte egenterapin fyller:
Terapins syfte är att den studerande ska nå ökad insikt om sig själv, sin psykologiska och sociala historia och dess relation till nuvarande värderingar, livsmål och livsstil. Det innebär att den studerande ska nå kunskap om och bearbeta egna ”blinda fläckar” som kan komma att påverka utvecklandet av ett professionellt förhållningssätt som psykolog, samt att den studerande kan utveckla förmågan till självreflektion som grund för kommande kliniskt behandlingsarbete.
Jag tycker att vi inom vår utbildning också borde få genomgå egenterapi! Jag tror att det är viktigt att få koll på sin egen psykiska historia, eftersom hur man mår och hur man ser på andra människor påverkar vem man är, både i och utanför sin yrkesroll. Att bearbeta egna upplevelser tror jag är väsentligt för ens egen förmåga att hjälpa andra. Så nu frågar jag mig alltså om jag själv borde bekosta någon form av terapi för egen del? Det är dyrt, men det kanske är värt det i längden? Och då är frågan vad för slags terapi jag ska välja? Svårt det där…
Nej, åter till hemtentan.
